Men i övrigt en rätt smärtfri tur förutom korta men INTENSIVA stunder av att Ebbe skall sitta slickad som ett plåster vid sin mamma och släpper inte om så han fått alla majsböjar i världen.. Ein bißchen jobbigt to say the least.
Men en vecka med 6 av 7 dar med strålande sol kan man bara tacka för och nu ladda om för en hemmavecka! Jag är så glad att snön håller på att smälta bort och att jag inte behöver rusta mig mentalt för ett smärre träningspass varje gång jag ska ut med Ebbe i racern. :)
Imorrn blir det tvätt och ringa väninnorna för att se vad som hänt på en vecka (känner jag mina donnor rätt kan det vara HUR mycket som helst.. ;) men nu - BK och godis i soffan!
Löv Å
Välkommen hem!
SvaraRaderaVar glad så länge han sitter klistrad- snart kommer du sitta som en orolig mamma och undra varför han aldrig kommer hem ;-) Då kommer du säkert tänka tillbaka på de klistriga stunderna som helmysiga och kanske t.o.m sakna dem? Så brukar jag tänka och då känns det iaf lite bättre, även om jag nu 5(!!!!!!!!!) nätter i rad har blivit väckt av I vid 3.30- och sedan inte fått henne att somna om förrän kl. 5.30 för att gå upp 45 min senare..... hon säger- Mamma måste ge I välling- pappa stanna- mamma o Ina mysa. Och då bara måste man ju gå upp :-) för säger någon måste- vad ska man göra? :-)
Oj din stackare! Ja, det är tur de är så söta så man orkar.. ;)
SvaraRadera