Jag är åksjuk.

Och då menar jag inte lite. Jag blir åååksjuk. Nästan aldrig så att jag spyr men illamåendet vet inga gränser.

Sitter i bilen nu och halvslingriga vägar påminner mig alltför väl om senaste tillfället mitt tillstånd var lite "grönt" på Fårup sommarland förra veckan. Vågade inte lita på att Ebbe skulle sitta kvar under hela karusellfärden (han var kanske egentligen lite väl liten men men) så jag satte mig helt enkelt bakom honom till övriga föräldrars lyfta ögonbryn..

Varför jag håller för ögonen? För att minimera snurrandet förstås. :)

Peace. /Macho-Åsa