Glädje och sorg..

Kom ut från jobbet till en strålande sol och riktigt njöt av att det äntligen är skinnjacke-sjal-jeans-och-höga-kängor-väder! Hur vacker kan en dag bli? Tyckte iallafall jag på min väg hem till Henke och lillkroppen.

För andra är denna dagen inte lika vacker. Den är förmodligen mörkare än nattsvart och varje sekund av ren existens måste skära som knivar genom kroppen. När jag kom till spårvagnen såg jag nämligen det här..


Vill gärna tro att Elin dragit på en attackspontan restresa till Mallis med nån polare men dessvärre kan jag inte låta bli att tänka på hur många sjuka sjuka skadade och trasiga människor det finns bland oss. Jag ber till högre makter att dottern, syster och kompisen Elin kommer tillbaks välbehållen. Nu.

Carpe diem vänner. Carpe f-ing diem.

Kärlek /Å