Sometimes I wonder. What we're doing. This post might not make sense at all. Or it might. Who knows? Who cares.
One of THE biggest fitness events in the history of Les Mills is coming up next weekend - SUPER SATURDAY 2013. And I can feel it. The b u z z. And yes, of course I also mean the absolute and utterly buzz of HAPPINESS that comes by getting to dance with lots and lots of happy healthy people in an arena bigger than I could ever imagine! Takes my breath away every time for sure. (Both butterflies and loose bowel movements on the morning of the day I can guarantee.. ;))
But there's another buzz too. And I don't like it. It's the one steaming up from seemingly nowhere. From people close to you and from people far away who will travel over half the world to come to the event in Stockholm next weekend. The buzz questioning my - and evidently their own - way of life, values and diets without even a thought on how that would come across if you'd perhaps say it to a person NOT involved in fitness. "Are you eating THAT so close to Super Saturday??" Zzzzzz... Not even worth a comment. Taking care of my health? Yes. Preparing my best? Yes. Becoming an idiot? No.
It's the buzz called: Please somebody SEE ME..! And for some reason I can't help but thinking about the scene in the animated movie Ferdinand where the bulls go absolutely crazy just in order to get noticed or - as I see it - l o v e d.
Been there, done that. Oh the feeling of affirmation and acknowledge is a beautiful thing. But you better watch out, it can be decieving. When you're far enough into it you can't see where you came from, and to be honest - do you really have a clue where you want to go?
Maybe I'm losing my way here. I cannot see the light only in other peoples approval or in my strive of being the best, the fittest, the strongest. It's no longer enough. I see my value in other things. Things without status. In being a mom. In spending time with myself. Scary things for a girl brought up on a lifeline of lucky limelight. Oh, and don't get me wrong - I still LOVE it! I just don't crave it..
I'm right-clicking my life and deleting harmful files.
Hashtag: <Create new>
In charge. /Å

känslan kanske kommer för att du har så mycket "annat" som får dej att må bra just nu? Tiden som det tar att vara på toppen (och det är ju inte lite..) måste då tas av det andra -vilket förut kanske inte spelade lika stor roll? Livet förändras ju hela tiden och även det man uppskattar och strävar efter, mål och mening, så det är väl inte konstigt egentligen?! Jag ska iaf stå i mörkret i Globen och se dej stråla som den stora inspiratör du är! Kram Sara
SvaraRaderaKlok du, Sara. <3 Absolut måste det vara så. Och jag är så tacksam. Har så länge levt i att värdera mig i vad jag presterar och hur jag ser ut. Tänk att det skulle ta 35 år innan jag förstod det som KamratPosten berättade redan på 80-talet. Att jag duger. Och mer därtill! :)
RaderaTack för dina fina ord. Kram! <3
Om du duger?! Du är den BÄSTA jag vet!!! Väldigt bra och tänkvärda ord min fina ❤
SvaraRaderaDU är den bästa JAG vet! <3 puss min skatt!
RaderaNu går jag och tvättar grus ur ögonen.. ;)
Dalai Lama; get the f**k out of here, Åsa is in da house.
SvaraRaderaGuru (sanskrit गुरु), den "ärevördige", den som skingrar mörkret, lärare, är i hinduismen en personlig andlig lärare.
En människa som med sin närvaro, sitt sätt att vara, stöttar dig att bli och vara den du är.
Love ya/M
Jag säger det igen - hahahahaaaaa! Jag dööör vilken underbar kommentar! Love YOU! <3
RaderaVill bara skriva till dig o säga att jag längtar till super saturday o att få dansa för dig! Har läst din blogg o du inspirerar mig till tusen! Alltid så glad på dina bilder o du verkar vara lika tokig o galen som jag;) jag ska dansa brallorna av mig nästa lördag! Kram Linda gruppträningsinstruktör Norrköping Nordic club.
SvaraRaderaÅh va härligt Linda! Gör mig superglad!! :) Kom och ge mig en kram och säg att du är du så jag får se dig live också! Om du vill. ;) Hihi Kram
Radera