Intervju med medicinmissbrukaren Peter som är missnöjd med att vården "kommer så lätt undan" gällande hans(!) missbruk. Citat: "Visst har jag ett eget ansvar, MEN bla bla bla..."
Sist jag kollade så vittnar de som skapat sig ett vanligt liv trots taskig uppväxt om en oerhörd kamp och en stark vilja. Lätt? Så in i h-e heller. Kan du förvänta dig att nån ska - eller ens k a n - göra det åt dig? Tyvärr inte.
Och sen läser jag på Omni om hur det blir ramaskri när man inte kan nå struliga barn/unga på annat sätt än med, i vissa fall, isoleringscell..
Eeh... På allvar? Är det nån som fattar? För jag gör det inte.
Fritidsgårdar, lägereldar och aktivitetsinsatser verkar liksom inte fungera som enda metod.
Baxnar. /Å
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar