Ensam är stark?!

Är det så..? Säkert mycket möjligt i vissa avseenden, men jag kan tycka det är rätt gött att känna igen sig i andra också. Som i Maria Montazami.

Är fullt medveten om att det är typ tredje gången jag skriver om henne men kvinnan är ju helskön. (Kommentaren: "Bella! Now that's just rude!" när hunden trots tillsägningar fortsätter skälla, är min favorit för ikväll.)

Jag tycker hon är skön för att hon verkar oförställd och inte lika tillgjord som de andra ..tja damerna. Många får sig säkert ett gott skratt av hennes person, livsstil och åskådningar av olika slag. Och vad gör Eriksson?

Känner igen sig. (Fler med mig? Please speak up.)

Jag vet PRECIS vad hon menar med att gå runt och prova någon skål på tusen olika ställen, att bli överlycklig av att ordna kuddarna i soffan till perfektion eller att vara konstant sökande efter tex den ultimata pallen att lägga överkastet på medan man sover. Ah, vilken njutning.. (Kan hända att det även finns en diagnos för detta..?)


Men det var back in the days. The e n s a m b o e n d e days. Nu är jag helnöjd om skålen är hyfsat ren, soffkuddarna faktiskt ligger i soffan(!) och om överkastet någonsin hamnar i någon sorts kreation som ska likna bäddning och inte bara i en hög på golvet.

What can I say - priorities change. Ebbe äntrade världen. Till min absoluta lycka! Och jag skiter plötsligt i saker som var viktiga förut. Hoppar hellre i sängen än bäddar den. Bankar med bestick och äter med fingrarna. Sitter på golvet och står på stolarna. (Klart jag gör en ride då och då för att motverka total anarki, men inte lika mycket och inte lika ofta.) Och det feels faktiskt helt okej.

Så även om det är ljusår mellan Montazamis liv och mitt (Tur eller synd kan man undra?) så gav det ändå ett par leenden framför dumburken (säger bara folk födda 1935 och tidigare jag vet) ikväll igen. :)

Vem känner du igen dig i? Bra eller dåligt?

It's a fine line. ;)

Love yourself. /Å