Efter att nästan ha ryckt en vindsnurra ur händerna på en jämngammal togs beslutet att han helt enkelt får få en egen. (Barn ska lära sig att man inte kan få allt man vill.. Akta så man inte skämmer bort honom.. Bla bla.. Men helt ärligt. Det är en vindsnurra - ingen egen gokartbana.) Och glad blev han. :)
Nu på kvällskvisten jobbar vi med lite mer "pyssel" här hemma..
Det finaste är när han kommer så himla stolt och överlämnar det han får loss. Tangent för tangent. :)
Och för Eriksson återstår nu den stora frågan vad jag ska käka till kvällsmat. Mackor? Gröt? Nåt mer färgglatt?
(Det är nästan så jag hör tandtrollens hånskratt..)
Smask. /Å
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar