Paus.

Eller inte. Det här är liksom anledningen att det är svårt att blogga om man inte har själva bloggandet som jobb. Man. Hinner. Inte. Eller tja, man prioriterar det inte. För väl är väl det. Klart det finns tusen viktigare saker att göra. Men det är liksom skönt att skriva av sig också. 

Själv hade jag en riktig svacka i helgen och var helt slutkörd. H e l t. Orkade ingenting. Och när vi väl kom oss iväg till Colorama för att göra nåt så simpelt som att välja kakel, så började jag gråta för jag var så utmattad. Upplever att många runt ikring mig har det liknande just nu. Konstigt uppbyggt samhälle detta. Om normen är så här menar jag..?

Nä tacka vet jag photoshop så att man ändå kan avsluta sitt halvtrötta inlägg med en superpigg bilselfie med m i n s t femtioelvafotofilter. ;)

Nu andas vi. Och kommer ihåg att livet - det är dagarna som går. 

<3 /Å