Halva natten ljuvlig. Hon sov som en stock. Eller som en sömnbristad mamma. Same-same. Sen var det slut med det och mellan ca 06-10 så skrek hon. O a v b r u t e t. Ledsen tjej, ledsen mamma. Alltså jag förstår - i förnuftet - att hon inte dör av att skrika. Men jag gör det - i känslan. Tror det var lite gaser som spökade. Men sedan dess har det varit kav lugnt. Puh. Kanske vågar man sig på en liten dusch. Och lite SÖMN.. Iallafall nån timma innan det är dags att bege sig tillbaks till fotbollsskolan och hämta den stora kärleken. Håll tummarna.
Ro och rynkor. /Å
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar